During our van-tour this summer we stayed in Munich for a couple of days and I took the opportunity to go south to Garmisch-Partenkirchen for a little solo trip to Alpspitze on the Via Ferrata that leads up to the summit. It’s a half day trip if you take the cable car to the AlpspiX viewing platform.
Summary As a climber and runner I would say this is a easy route that is easily done in total of 3-4 hours from the cable car. If you are not on the first cable car and first to start the route you might be waiting behind slower people.
Gear I used my trailrunning shoes (inov8 mudclaw – good for smearing and pretty good rubber), I saw alot of people with serious B2 boots. Totally overkill in my opinion. A climbing harness and a proper via ferrata set. Walking poles could be used for the descent along the hiking path (nordwandersteig). Helmet!
The Route It’s a well marked 30 min trek from the cable car to the start of the via ferrata. For me it took 90 minutes the Via Ferrata portion, I overtook a few slower people. Most sections I felt were really easy and safe so I didn’t even clip in (a lot faster than clipping all the time). If you clip all the time I think it would take up to 2 hours. I enjoyed the view and some snacks at the top for 30 min and then 60 minutes down along the ridge (Ostgrat) that leads to the hiking trail (Nordwandersteig). It’s the obvious trail that leads along the ridge downwards, a few passages with cable (that you clip if you want to). Two tunnels along the way back, without a flashlight you might step in some puddles, like I did.
Difficulty I saw people do it without any climbing gear and a saw people with mountaineering boots, helmets and huge backpacks clipping every cable there is. Luckily you can pass people in a few places.
A trip totally worth it, easy, fast, a restaurant to get your post summit reward. And I was in luck to have great weather!
Top of the Alpspitze, GermanyQueuing on the Alpspitze Via FerrataAlpspitze Cable car, cheat your way almost to the topAlpspitze – The route is well markedAlpspitze OstgratInov8 Mudclaw, perfect shoes for the tripAlpspitze easy section of the Via Ferrata
The island Gotland has two very distinguished features. It is an important military strategic island for the Baltic sea. And it is a summer paradise for the rest of Sweden.
I went there to round the island clockwise along the coast. It went well… I had great weather, sunny and hot all week. Sometimes painfully hot, it’s not always easy to find shade unless you wanna sit in the shrubs. I did not finish the whole circuit, I had to give up after reaching Burgsvik due to “pain in the ass”. A day or two more and the circuit would be closed. I spent five days, most days 70-80 km (the km are slower on hiking trail and beaches)
The Gear I used my Surly Straggler which I think is the perfect bike for this trip. It’s sturdy, hardwearing but still faster and more camping friendly than a mountainbike. Two small rear pannier bags, 10L each. A frame bag, top tube bag and a handlebar bag. I packed minimalistic; just the clothes I needed, a shirt and pants and a wind jacket for the evenings, food for 2 days, a thin sleeping bag, hammock and tarp, alcohol stove and some miscellaneous stuff. Is was essential that I could carry the bike up steep hills and over fences. I found places to hang my hammock every night but the last, luckily it works as a tarp as well. I would use a hammock again, there is a lot of places to set up a tent. But it’s harder to find nice spots near the ocean unless you sleep on the actual (rock) beach. The same route could of course be done with a mountainbike, but a hybrid or a regular city bike is something I would not recommend for this route. That being said, it’s really easy to find nice roads that works for any bike. I brought my bike from home, very easy: the commuter train to Nynäshamn allow bikes, and the ferry charge 5€. There’s alot of bike rental places in Visby, but if you can – use your own bike. Or rent a nice bike and camping gear in Stockholm if you are visiting from another country. Bring tools for fixing puncture and other things, do not expect to find a bike mechanic on the countryside.
Surly Straggler. Gotland
The Route I had looked up other people biking around Gotland, some did it along “Gotlandsleden” which is mostly asphalt and not always along the coast. That was not my idea of a nice time. I found one track that followed the coastline a bit better. My mantra was, keep turning left and follow the coast. It worked fine, but I did cheat and used my phone with Guru Maps with Hitta Friluftskarta which helped me sometime. But the maps can also fool you, alot of singletrack and gravel roads are not on the maps at all. Plus most areas on the coast is hard packed rock beach which works surprisingly well to bike on. It’s not fast and it’s a bit bumpy, and stones fly around (don’t use your carbon bike) but it’s fun. I had two places where I had to bushwhack to get through, just short distances so it was fine. From Visby just head north along the coast, keep turning left 🙂 If you are up for some carrying of your bike, follow the marked trail Klintekustleden. A nice hiking trail with some longer stairs but you will be rewarded with some cool singletrack. Same on the east coast, a marked trail called Östkustleden. Don’t be too anxious about looking at your map/gps/track and don’t give up too easy if the trail looks rough. Sometimes a gravel road leads down to the ocean, along the coast and then just turns in to a trail which suddenly disappear, but if you struggle along the beach for a while a new trail (almost always) will appear!
The Food and Water There is hardly any natural water sources on Gotland, the lakes and streams all run through farmland and there are always better alternatives. Most commercial camp ground have water for their guests. Fill water at restaurants and cafés. Worst case scenario you just ask at a random house or farm. I drank when I filled water and had one 600 ml bottle on the frame and a 1,5 litre pet in a pannier bag. I looked for places to fill the big bottle after lunch. I’ve tried to mark on the Google Map for biking Gotland where water can be expected to be found so you can plan a bit ahead. I did the lazy camper style and ate lunch at a café or restaurant every day. It was totally worth it, I could carry less food and less water throughout each day. Resupply when you need, you will pass a store each day if you bike more than 60km.
The Nature All Swedes going to Gotland always say “it’s like going abroad”. And it’s true, Gotland feels like the best from everysummer destination on a compact island. The weather is generally better than the rest of Sweden, and they brag for tourist about the highest amount of sunny hours on the year. Gotland as a few different types of areas that I have different opinon about. The farmlands: often deciduous forest, mosquitoes, harder to bike along the coast. The pine beaches: my favorite, Rocky beaches and small pine forests or small clusters on the beach. Klintkust: A coastline with steep rock along the shore, sometimes with a rocky beach underneath. You will see a lot of rabbits, sheep, cows and birds. Guaranteed a few eagles and thousands of sea birds. If you are an ornithologist seek out “Fågelskyddsområden” follow the rules of the area but expect to see some interesting birds.
Singletrack. Gotland
Coastal gravel. Gotland
Gravel road. Gotland
Gravel road. Gotland
Typical crossing of fences. Gotland
The Highlights Do not miss Furilden, Smöjen, Klintekustleden or the coastal trail south of Herrvik.
Furilden. Gotland
Bläse Kalkbruk Café. Gotland
Furilden. Gotland
The Alternatives If you want to travel lighter, faster and have more fun on the singletrack and gravel – I think it would be possible to eat on cafés and restaurants all the time, and sleep in hotels or bed and breakfasts. It would take some planning to book accomodation. But that would be a really cool trip. Fast and Light. I skipped the small island Fårö north of Gotland, just because I have already biked the coastline there. It’s even easier, I think I could see the sea all the time when I did that trip.
Hyperlite Mountain Gear Summit är en dyr men avskalad ryggsäck på 30 liter. För många en dagryggsäck, men för den minimalistiska en fullfjädrad vandringsryggsäck. Just detta är charmen med Summit. Den kan användas till det mest; topptur, dagryggsäck, vardagsryggsäck eller veckovandring med minimal packning.
Funktioner Ryggsäckens avsaknad av funktioner är lite av dess charm. Det som finns är daisychains där man kan fästa sin isyxa, blöta tält eller liknande. Eller varför inte en extra stuvficka för utökad kapacitet under en längre vandring.
Bärkomfort & viktkapacitet Summit är inte till för att packa tungt, gör man det kan man fundera på om man ska addera någon vaddering på axelremmarna.
Justering bärssystem Justeringsmöjligheterna är minimala, man kan ändra på axelremmarna och det minimala höftbältet.
Kvalitet Ryggsäcken är sydd i ett högteknologiskt material som heter Dyneema Composit Fabric, DCF. Det är vattentätt, starkt, lätt och riktigt dyrt. Alla sömmar är sömtätade och alla sömmar är riktigt ordentliga.
Vikt Summit väger ynka 400 gram och då den saknar hårda delar rullas den ihop och kan packas med för toppturen eller dagspromenaden.
Pris Materialet DCF medför en saftig prislapp på ca 2000kr. Ryggsäcken är sydd i USA av ett så kallat Cottage Industry företag (småskalig lokal tillverkning). Jag räknar dock med att den kommer hålla riktigt länge.
Sammanfattning Denna universalryggsäck går att använda till nästan vad man vill om man gör små anpassningar. Jag hade sen tidigare små extraväskor för axelrem och baksida för att utöka packvolymen. Med lite uppfinningsrikedom har min Summit fått se Höga Kustenleden, bergsklättring, cykelpendling och det mesta däremellan. Hade jag fått önska så hade axelremmarna varit lite skönare för när väskan väger lite mer.
Detta uppblåsbara liggunderlag är ett av de lättaste som finns på marknaden, och det kostar därefter (2000-2700kr). Materialen är väldigt tunna, så det kräver lite extra tanke när man slänger sig på liggunderlaget efter en lång vandring.
Packstorlek & vikt Då liggunderlaget saknar isolerande fyllning packas det ihop till en liten rulle och tar minimalt med plats (ca 15 x 9 cm). Vikten för medium storlek är ynka 250 gram.
Komfort Det är ett riktigt skönt liggunderlag för både rygg och sidosovare. Tjockleken är ca 6,4 cm och R-värdet är 2. Vilket är riktigt bra för vikten och storleken. Kombinerat med ett cellplastunderlag funkar det även på vintern för mig. Deras tidigare modell Xlite tyckte jag prasslade en hel del, det gör inte Uberlite.
Blåsa upp & packa Alla Thermarest liggunderlag har skruvventil, där tycker jag det finns andra bättre lösningar som går fortare att blåsa upp men framförallt snabbare att tömma på luft. Ihoppackningen kräver som de flesta andra att man viker ett antal gånger innan man rullar om man vill packa tillbaka i packpåsen.
Kvalitet Uberlite har verkligen inte snålat in på materialen, däremot har man valt de tunnaste och lättaste materialen för att hålla vikten nere. Detta medför att liggunderlaget inte tål samma behandling som andra.
Sammanfattning Om man kan hantera det tunnare materialet och den krångliga ventilen så har man ett av det lättaste liggunderlaget som finns, som dessutom är riktigt skönt och varmt! Jag har valt att inte använda det direkt mot marken utan har alltid något under (tältduk, markduk, cellplast). Priset kommer avskräcka många, men om man ska gå långt under många dagar kan det vara värt det.
Väster om Handen och söder om Huddinge ligger denna pärla som passande nog heter Paradiset Naturreservat. Ett populärt sommarutflyktsmål för boende i söderort. Sörmlandsleden passerar genom området. Mitt favoritställe i Stockholm för terränglöpning / stiglöpning / trailrunning.
Vacker natur med många små sjöar med rastställen, eldstäder och vindskydd. Paradiset passar att åka till för en trevlig övernattning i vindskydd eller i tält.
Det går att åka kommunalt, men det innebär en promenad till området. Lättast åker man bil hit där det finns en stor parkering, sopmaja och dass. Högsäsong är det alltid mycket folk där. Men de flesta håller sig till nån av de närmsta sjöarna eller stugorna runt själva starten. Där finns även en vattenpump.
Spårkarta i Paradiset
Det finns tre markerade motionsspår: Sameslingan 5 km, Tornbergsslingan 6 km och Brinkslingan 8 km. Samt den orangemarkerade Sörmlandsleden som passerar området. Alla leder slingrar sig runt minst en sjö där man kan ta sig ett dopp eller pausa vid en rastplats. Alltså en perfekt utflykt för lite stiglöpning i vackra miljöer. Ta med lunch och spring alla leder i området, eller spring igenom området på Sörmlandsleden tex från Handen till Huddinge. Trailrunning när det är som bäst (i Stockholm)! På den högsta punkten 111 möh finns ett fint utsiktstorn.
Söder om Segeltorp och Kungens Kurva ligger sjön Gömmaren med omgärdande skogsområde. Ett perfekt område för vandring, löpning, mountainbike etc. Välbesökt av lokala hundägare. Det finns fyra markerade spår: Röd 3 km, Gul 5 km, Grön 10 km och Svart-vit 15 km. Passande döpta efter fåglarna domherren, gulsparven, grönfinken och skatan.
Området är klassisk låglandsnatur; hällar, rötter, lera, stigar, grusväg och spång. Klart varierande natur helt enkelt. Passar perfekt för trailrunning / stiglöpning.
Lättast är att åka bil och parkera här. Kommunalt tar man lättast buss från Fruängen.
So I’ve sent in my registration for Sörmland Ultra Marathon. A 50 km trail running race that starts in Stockholm Björkhagen and finishes in Haninge (Rudan). The trail follow (mostly) a marked trail called Sörmlandleden. It’s been done in ~3:35 to ~8 hours.
I have both hiked and have been running along the trail before, actually even all the sections which the race follow. Although never 50 km in a day.
My previous experience of long distances is a a handful of 25-35 km day runs. And a two day run 2 x 40 km, where I really took my time. I had a backpack with food and sleeping bag etc. Recently I ran 37 km at 7:35 /km pace which felt fine.
I think the distance will be manageable if I take it easy. My biggest fear is some kind of injury, knee problems for example. I will have some personal rules for myself, for being able to finish and not to push to hard, creating new injury and pain. The idea is to keeping the pace at 8 min per km at slowest (average). Hiking now and then. And if I feel beginning pain in a knee (old injury) I will give it 30 min hiking or rest and if it’s not going away the race is over for me.
My personal “rules” • 8 min/km slowest pace • Knee problems = DNF • Other pains, suffer through and hike a bit • Eat and drink all the time (probably I won’t need the energy, but it works as a psychological rewards)
This story is in Swedish, an english version will be available in the future
Jag påbörjade Höga Kustenleden tidig morgon i Örnsköldsvik den 13:e september och avslutade runt lunch den 18:e september vid Hotell Höga Kusten. Fem nätter och sex vandringsdagar gav ett rimligt tempo med hyfsat lätt packning. Temperaturer mellan 5°C och 15°C.
Höga Kustenleden är en låglandsled men med inslag av riktigt kuperad terräng vilket ger mer spännande vyer än många andra låglandsleder som Sörmlandsleden eller Roslagsleden. Det är en perfekt tur att göra om man vill testa sig själv och sin utrustning inför en fjälltur. Det är kuperat och inte bara snäll stig, det är ombytligt väder och man kan få tälta på en blåsig bergstopp (om man vill). Men det är samtidigt en enkel led med närhet till civilisationen (butiker, caféer, vandrarhem etc).
Rastplatser längs Höga Kustenleden
Vackra miljöer och utsikter, men… Leden går igenom en del vackra naturreservat och avstickare upp på en del små berg med fin utsikt, däremellan är det dock en del transportsträckor på grusväg genom samhällen och längs mindre vackra miljöer. Mitt helhetsintryck tycker jag ändå är att de fina miljöerna och utsikterna övervägde de tråkigare partierna. Om man bara vill ha det bästa från Höga Kusten skulle jag rekommendera att man spenderar sin tid i Skuleskogens Naturreservat samt såklart Skuleberget. Det går att få ihop flera nätter i området.
Höga Kusten Skuleskogen. Vacker miljö längs Höga Kustenleden
Packning Jag bar på ca 7 kg exkl mat och vatten. Bestämde mig i sista sekund att ta två sommarsovsäckar istället för bara en då jag såg att nätterna kunde bli rätt kalla. Jag hade endast en liten kastrull och lagade all mat över eld, eller åt mat som inte tillagas. Tältet var en tarp för två vandringsstavar utan innertält eller golv. Myggen var inget problem och marken var ständigt fuktig så regnponcho fick agera markduk. Tältplatser, raststugor och skärmskydd fanns det gott om, men om man ville sova på andra ställen fick man acceptera lite svårare och obekvämt underlag. Jag hade mat för 2-3 dagar i ryggsäcken, men kunde äta och fylla på under vandringen i mataffärer: Köpmanholmen, Docksta och Ullånger. Det gjorde att jag inte behövde bära speciellt mycket mat. Vatten fanns i bäckar, vissa utsiktsplatser och berg saknade bäckar. Där får man bära med sig vad som behövs.
Hyperlight Mountain Gear Summit. OMM Compressor Pod, OMM Go Pod
Lågsäsong Det märktes att det var lågsäsong, många mindre caféer etc längs leden var stängda. Det var ingen direkt trängsel och de flesta jag mötte gick mot Ö-vik. Jag gissar att det är rätt så mycket folk sommartid då leden och området är populärt och väl marknadsförd.
Höga Kustenleden. En av flera typer av ledmarkeringar längs vägen
Praktisk information Jag åkte nattåg från Stockholm till Örnsköldsvik och påbörjade leden efter en lite frukost på ett café. Leden börjar ett par hundra meter från resecentrum/tågstationen. Ledens sektioner är numrerade från syd till norr så jag gick alltså leder “åt fell håll”. För ledens upplevelse spelar det nog ingen roll, jag gissar att fler går från söder till norr. Från Hotel Höga kusten som är officiella starten på leden är det ett par hundra meter till busstationen Hornöberget E4 som tar dig till Härnösand, Kramfors eller Sundsvall för vidare reda med tåg. SJ har biljetter även för busstrafiken som annars heter Din Tur.
Karta Jag hade med mig en papperskarta från Calazo. Leden är väl utmärkt, och om man inte gör avstickare så kan man klara sig utan karta. Men jag har för vana att alltid ha med papperskarta och kompass. Innan avfärd satte jag ihop denna karta i Google Maps.
This information about a collection of trails in Sweden written in swedish
I Sverige har vi ett antal etablerade vandringsleder som täcker vårt avlånga land. OutForMore har färdats på en del av dem och detta är lite information och upplevelser vi samlat på oss.
Sörmlandsleden
Allmänt: 62 etapper plus ett antal förlängningar som knyter leden till enkla transportpunkter. Detta gör delar av leden tillgänglig för transporter med kollektivtrafik, vilket öppnar upp möjligheten för vandringar mellan två punker. Det finns även mängder av rundslingor. Utan att ha färdats på alla etapper är vårt omdöme om leden att den är välskött, väl utmärkt, lättvandrad och lätt att komma till via kollektivtrafik (SL+SJ). De flesta etapper har ordningställda vindskydd med eldstad och ofta badmöjligheter.
Allmänt: Roslagsleden sträcker sig från Danderyd till Grisslehamn, ca 19 mil lång. Vindskydd och ordningställda rastplatser finns, flest på den första halvan av leden. Mot slutet är det mer sparsamt med speciellt vindskydd. Leden har ingen ansvarig organisation som röjer eller liknande så status på leden varierar. Norr om Wira bruk finns en del partier där leden är övervuxen. Intrycket av leden är varierad, vissa delar är väldigt fina och ibland går nästan hela etapper längs trista grusvägar. Sista etappen upp till Grisslehamn är en av de finare.
First of all I need to put in a disclaimer, I have only tried two hammocks for real. This one and the Sea To Summit Ultralight which is a totally different product than this one.
The Scout Hammock is a (almost) complete system with a hammock, tarp, and bug net. In addition you need some kind of insulation to sleep warm unless it’s really hot outside. The system weighs just under 1kg which is not superlight, but light enough for most people. The bug net is a part of the hammock so it’s not detachable, the tarp is seperate so it could be left at home. I use the Scout Hammock system for solo trips in forested areas regardless of if I’m expecting rain or wind. It has handled that well, although living space is limited in rain.
Exped Scout Hammock UL setup.
My biggest likes about hammock camping in general is sleep comfort and the ease to find a camp spot (in mid and south Sweden). I sleep on my side and in tents on a nice inflatable mat I still twist and turn and wake up alot during a night, in a hammock lying diagonally sleeping on the side is no problem. Set up right and with the correct insulation I sleep great the whole night. Correct insulation means that I use an underquilt and a topquilt, which is the best system I’ve found. Using pads works OK, but it is not the best comfort. The ease to find camp spots is of course depending on the place you hike I have found the forests in mid and south of Sweden.
The Exped Scout Hammock UL is a great hammock with some versatile uses; is has a sleeve for camping mats, it is possible to turn it up side down to get rid of the bug net, you can pitch the hammock on the ground as a bug net and with the tarp over for rain protection. The ground pitch is not something I would suggest for frequent use.
Exped Scout Hammock UL, without tarp. No poles in the bug net guy out points
Sometimes you just want to be alone, right? You also want to be climbing, which is typically done with a partner to belay you. There are techniques for climbing on your own with a rope to prevent you falling to the ground. Unlike Alex Honnold I think it’s nice to have a rope to save you. I would not advise a new climber to go rope solo, it takes some knowledge in rope technique and rope management. There are typically two ways to climb alone with a rope: Lead solo and top rope solo. Same as when climbing with a partner: lead climbing is a bigger challange and generates more dramatic falls. Start with a top rope!
Petzl Devices There are as many variants of doing this as there is climbers out there (almost), the general principle is to have a system you can overview easy, back it up and understand what could generate issues. Petzl have a few guides on how to use their products as progress capture devices. Petzl General guidelines, Petzl setup 1 , Petzl Devices overview
My system is a variation of Petzl system. I use a Micro Traxion and a GriGri, that makes it fast and easy to transition to rapelling. Also it is devices that I previously owned.
Rapelling with my TR Solo setup. Traxion cam is open, backup knots on the white line.
Top Rope Solo: 2 ropes, 2 devices My setup is focused on security and might be overkill. But it works good for me. I use two ropes on a top rope anchor; one static 10mm line and one dynamic rope 9,5 mm. On the static rope I attach the Micro Traxion with a oval carabiner on the belay loop. The Traxion is held up by a shock cord around my neck (do not use slings or something that can hurt you in a fall). This makes a fall minimal, just a couple of centimeters. That is why I use static line for the Traxion, a potential fall length is minimal. If I would have used the Traxion on the dynamic rope there would be more movement of rope in the cam and I think that would wear the rope more. The cam consists of several metal teeth and I’ve seen videos of big falls on rope where the teeth shears the sheath of the rope. On the dynamic line I connect a GriGri2 (no modifications) with a DMM Belay Master 2 on a short sling girth hitched to my harness tie in points. I weigh down the rope with a half empty water bottle or similar, and when climbing the rope feed through the GriGri flawlessly. This would not work with an old scruffy rope with a worn sheath. So the dynamic rope is my backup to the Traxion, and they are totally independent on each other. At the top I can rapell down with the GriGri and lock the cam in open on the Micro Traxion. On the way up I do a few backup knots.
Top rope solo system weighted. Micro Traxion and GriGri
Gear I use 30 m dynamic rope 9,5 mm 30 m static rope 10,5 mm Petzl GriGri with a DMM BelayMaster2 Petzl Micro Traxion with a DMM Oval Keylock girth hitched with a 30 cm nylon sling Anchor building: 4-5 Locking carabiners, 2-3 Slings (120-180cm) Rope protector! (or redirect the force from the climber on the anchor below sharp edges)
It feels like spring is here in Stockholm so ideas for summer start to bloom. This is a few ideas, hopefully all of them can be executed.
Trail running 190km on Roslagsleden Roslagsleden is a trail north of Stockholm, it’s 190km long and well marked. Windbreaks, water sources and resupplies are scattered along the way. That makes lightweight traveling possible. The idea is to bring essential gear, sleep in windbreaks, get food along the way in cafés or grocery stores and run the whole trail in 3-4 days. 2-3 nights out. That would be ~48 or ~64 km per day. I think that would be possible. I would pack sleeping bag, sleeping mat and some clothes in my Inov-8 Race Elite 24.
Glacier travel and alpinism in Kebenekaise Last year I did a glacier travel course, and then climbed Kebnekaise from Nygrens led. This year the plan is to have a mobile camp and camp higher up in the mountain. Do longer linked traverses around Tarfala and Kebnekaise area. Kaskasapakte looks like a nice climb.
SUP Overnight trip I’ve done two overnight trips on stand up paddleboard before. But just one night and short distances. The idea for this summer is to use Stockholms excellent archipelago transport system to get out easy with an inflatable stand up paddle board and then set of with a clear plan of where to find fresh water. There’s shops etc scattered in the Stockholm archipelago to it wont be to hard to find water and food.
Sailing to Gotland and Gotska sandön I sail go to Visby for work in the summer, but the plan is to continue afterwards to Gotska Sandön, if weather and waves permit we take the SUP boards to shore and visit the nature reserve Gotska Sandön with it’s unique nature.
Solo climbing – NO NOT Free Solo. I’ve done a fair amount of top rope solo with a GriGri and Micro Traxion. If you are a climber you know that top rope climbing is limiting in access and excitement. I’m going to try to lead solo on easy routes, mainly in Stockholm area. But the best trad climbing nearby is Simonsberget in Tunaberg, where I will try to spend some time this spring and summer. Andy Kirkpatrick a british big wall climber writes a lot of great material about climbing and gear.
Det finns en liten sektion som är bultad, men hit åker man för tradklättring. Det finns flertal lätta leder allt från 8 meter till 50 meters multipitch. Generellt är det inte jättelätt att hitta bra säkringsplaceringar men övning ger färdighet. Rampväggen är lämplig att börja öva på, tydliga sprickor och rätt korta leder vars bultade ankare går att nå ovanifrån via en led med kedja att hålla i. Allmänt finns bultade ankare eller firningsankare på de flesta av lederna på Häggstaklippan och dit kan man promenera om man från parkeringen går upp i skogen och håller vänster, då hamnar man ungefär vid Fyrbultsväggen. Firningsankare etc är oftast anpassat för 60 meter rep, så det klarar man sig med. Börja med Ekleden, Fyran och Direttissiman och när du vill klättra en “normsexa” på trad så heter leden “Omöjliga väggen”
Ta sig dit En klassisk klippa i vid stranden av Albysjön. Rötter från 30-talet där klättring utvecklades i Sverige.
En klassisk klippa för dem som gillar hårda överhängande leder. Men det finns faktiskt en sva-sektion med många lätta leder som passar bra att börja sin utomhus led-karriär. Välbultad och ganska långa leder med bra ankare. Den överhängande sektionen ligger uppåt backen och ser ganska respektingivande ut. Mellan sva-delen och överhänget finns en liten sektion (Candyland) med ett par leder runt grad 6. Leden Panta Rei 7A, står på många klättrares ticklist.
Ta sig dit Klippan ligger vid Tullingesjön, enklast är att ta cykeln på pendeln och cykla sista biten (eller promenera). Det finns ingen parkering direkt vid klippan, parkera inte på vägen vid svaklippan, det har retat upp mängder av lokala boende.
En bra klippa för många, finns en mängd leder i svårighetsgrad 5-7c+. Borrbultade leder, aning sva-ig klättring mestadels. Trevlig miljö med badsjö precis vid klippan.
En trevlig klippa nära stan som man kan cykla till eller åka buss. Det går att parkera en bit ifrån klippan. Man kan sätta topprep om man går runt klippan från vänster då finns både riggningsankare och toppankare. Fina leder är Ignition 6b+ och Totalvägra 7a (som man kan träna på med topprep).
Allmänt så är cityklipporna roliga att besöka en gång för att ha gjort det, men klättringen har mer att önska. Det är oftast sprängklippor, kladdiga av avgaser etc. Men läget är ju optimalt om man vill hinna lite klättring i kvällssolen en sommarkväll. Några av dessa är: Kanalklippan, Münchenbryggeriet, Långholmen (Boulder med klassikern Houdini). Där Kanalklippan sticker ut som den med bäst läge och omgivning.
It’s not hard to find information and guides about anything online, climbing is no exception. The problem is to find good resources with correct information. Here is a list of five resources with high quality information (according to Out For More)
1. Petzl Tech Tips Manufacturer of climbing gear and verticality equipment with a big section of their website filled with tech tips on everything from crevasse rescue to multi-pitch climbing. Great illustrations and Petzl is a really reliable source of information.
2. Climbing.com Online magazine with a variety of articles from tech to fun articles about different stereotypes in climbing.
3. SuperTopo Website and YouTube channel One step towards more geeky climbing stuff. Big wall, trad etc. Great information and a good YouTube channel with a few gems.
4. UK Climbing A good source for guides on alot of locations mostly Europe. Some gear review and articles.
5. Weigh My Rack Gear gear gear, reviews, shop and everything in between.
Hyperlight Mountain gear releases a 1-2 person tent, that looks like a Zpacks Duplex merged with a Solomid tent. Out For More are hoping to get to try some Dyneema Composite Fibre tents in the future. This could be one of them – It looks great!
At last, the season for ice skating on lakes around Stockholm is under way. It has been for a while actually, and I’ve done a couple of trips. First the small and shallow lakes freeze up, this is fine in the beginning of the season when you just want to get out. When time pass and you get tired of skating small lakes, that’s usually when Stockholms really big lake Mälaren freezes in some parts. You get the feeling of freedom when there are big areas of ice. And then, at last, the salt water of the Stockholm archipelago freezes and this is when you really can do the longest and most spectacular ice skating tours.
Skating here is a unique thing, micro climates and shifts in the weather and temperature gives us the possibility of almost always during winter have ice. Snow melts, new ice appear, old ice get good after a clear cold night. It’s like magic.
I’m not going to touch a lot on security, but I think you should really know what you are doing before you get out on the ice in the winter. Every year people die.
This story is in Swedish, translation will be linked here in the future.
Att springa längre än 2 mil är en av mina favoritsysslor när man har lite tid över. Jag har sprungit Sörmlandsleden ett antal olika sektioner: tex Sörmlandsleden Handen till Ösmo och Handen till Huddinge. Båda ca 4 mil och trevlig löpturer som passerar genom naturreservatet Paradiset som är en av mina favoritställen för skogslöpning / trailrunning. Där kan man hitta ett antal rundor från 4 – 9 km som alla utgår från parkeringen och är välmarkerade.
Löpning på Sörmlandsleden en lagom kall vinterdag.
Men denna tur började i närheten av Nynäshamn vid pendeltågstation Nynäsgård och går norrut så långt man orkar. För mig räckte det att springa till Hemfosa, men man kan göra turen kortare eller längre efter egen smak. Det är detta som gör Sörmlandsleden till den perfekta långa löprundan, speciellt om man uppskattar stiglöpning / trailrunning. Man klarar sig utan karta då lederna är väl markerade (även från kommunal trafik).
Sörmlandsleden löpning vid sektion 5:2 / 5:3
Denna dag var kylig och stigarna var i vissa områden riktigt isiga och eller snöiga. Jag sprang i vanliga trailskor, utan vinterdubbar. Men med Sealskinz-strumpor, vilket funkat bra för mig. Vanliga strumpor som blir blöta drar lite för mycket värme från fötterna. Med Sealskinz eller Neoprene blir fötterna blöta, men isoleringen gör att man inte behöver frysa. Jag har inte testat “vattentäta” löpskor, men har erfarenhet av vandringsskor och jag tror samma sanningar gäller löpskor. Mina slutsatser är att skorna och fötterna blir blöta oavsett material. Därför är det effektivare att se till att man kan behålla värmen med blöta fötter. Dessutom torkar vattentäta produkter lite långsammare. Just denna dag hade riktiga metalldubbar på skorna kommit väl tillpass, isfläckarna doldes lömskt av ett tunt lager snö på vissa ställen. Där det bara är snö greppar vanliga skor utmärkt.
Sektionerna 5:1 och 5:2 på Sörmlandsleden är inte de vackraste jag sett, men i min jakt på att se alla så var jag ändå tvungen att springa då de är så lättillgängliga. I Hemfosa finns ingen kiosk eller liknande vid pendelstationen. Ösmo har en affär om man rör sig en bit från leden.
This is not an epic adventure, but it is a small piece in the puzzle called Sörmlandsleden in Stockholm. A well marked trail that I am working on running or hiking in sections. But mostly I find it to be a perfect trail to do long runs on. You can easily connect the trail with public transportation and you can adapt the length super easy. I really recommend all runners in Stockholm to try it. This saturday I took the commuter train to Handen and ran to Huddinge. Section 5, 6 (50%) and 6:1. It had been raining for a couple of days so the trail was a maze of water puddles – You will get wet feet. Around Gladö Kvarn and the last kilometers near Huddinge is road or dirt road.
The best part is no doubt the area called Paradiset where you run along a few lakes. The area has a couple of round trails that is well worth doing too. A good thing with running on Sörmlandsleden is that you don’t have to look on maps, gps or phones all the time. You just follow the orange markings and when the section start or ends there is a sign post with information and maps. It cannot be easier.
If you want to figure out some good sections for you to run, look at my Google Map over Sörmlandsleden. Makes it really easy to connect sections with public transport etc. There is no end to the possibilities!
For us nordic citizen, Madeira is the perfect destination for outdoor activities during our winter season. Although the island has a pretty constant weather so you can visit anytime. I went there in late October to spend some time hiking and trail running. I did this solo, and without renting a car or taking taxis, all transportation with public buses. Which is a little bit of a project since Madeira is divided in different sections where different companies run the bus service. This is not a big problem but takes som planning to work out. My overall verdict to Madeira as a running and hiking destination is; superb. It’s affordable, great weather, nice people and awesome nature.
I did a couple of hikes and two days of running. I didn’t do really long runs or hikes, but that could easily be arranged if that is your goal.
Maps I like paper maps, and always bring one together with a compass. I used the Madeira Tour&Trail map, in normal paper. Go for the super durable. Although most of the time I had my phone with Galileo Offline maps, where the free vector maps where great. Also OpenStreetMaps show a lot of trails and dirt roads that even Google doesn’t show. I gathered a lot of trails and put it in a Google map to get an overview of suggested trails from books etc.
Eastern Maderia Run: Vereda da Ponta de São Lourenço (PR8) Take bus 113 from Funchal to Baia d’Abra, the trail starts right at the parking. It was one of the more crowded places, but the stunning views make it worth it. For a runner I would say it’s a bit short (~8km return), not a lot of vertical gain so you can do this pretty fast. You could continue past the parking to Canical or even Machico, or connect with my last run Caniçal – Porto da Cruz.
Vereda da Ponta de São Lourenço. Eastern Madeira
Classic Picturesque Mountains of Madeira: Pico Arieero – Pico Ruivo – Encumeada (PR1, PR1.3) This is the classic peaks, Pico Ruivo and Pico Arieero, both easily accessed with car or taxi. Not as easy with bus. I wanted to do both of these mountains as an A – B tour with my full backpack so I could move from Funchal to São Vicente. I took the bus to Poiso and started walking towards the radar dome of Pico Arieero. With some luck I hitchhiked with a really nice swedish couple. I did these trails with all my luggage so no running. Both these trails consists of a lot of steps, up and down and a few tunnels. So the running is not flowy, and the steps can be slippery. Still doable of course. This is just something you have to to if you go to Madeira. You can get to it by car and go back and forth, or go even further than I did. I carried almost 10kg and tracked 18 km on my gps. From Encumeada I waited for the bus to São Vicente. Look at the timetable so you can adapt your trip and won’t miss the bus with 20 min and have to wait hours like I did (there is of course a snack bar so waiting doesn’t have to be suffering). There is a snack bar at the start in Pico Arieero and at Pico Ruivo the hut was closed although there was a toilet with tap water. The streams in the mountains are probably drinkable (I had a Sawyer filter as backup) but I didn’t have to try that. I carried ~2 liters of water.
PR1.3 Trail between Pico Ruivo and Encumeada
I had good weather and the views are amazing, some part of the trail is really narrow with steep cliffs down both sides. The trail runs along the mountain sides and up and turns back and forth. This is a must do! Next time I would do it with a daypack and run where I could and try to get further for example Poiso – São Vicente which would include some gravel road and concrete roads.
Misty Mountain Run: Levada Fajã do Rodrigues (PR16) I stayed at a small Hostel in São Vicente and with phone in hand I ran along roads and trails to the start of Levada Rodrigues. They way there was fun and part of the experience, no signs. The Levada was beautiful, the rain and fog enhanced the feeling of jungle. This Levada ends in a small waterfall where you have to turn back, through the longest levada-tunnel I tried. Bring a head torch.
Beach to Bushwack: Unnamed mountain. São Vicente is located in a valley between two steep mountains in a very picturesque environment. There’s no officially marked trail starting in the town, but I spent some time looking at a map of the area and found a trail from the town to the east leading up the mountain and over it! Perfect! I started in town and hiked along the coast east until I found the road that went up the mountain, the road turned to a gravel road which turns to a trail and the trail turns into a path through the forest. People have been here before, but not for some time. I had to spend some time looking around and going back and forth to find my way. I actually marked where I went with sticks in a pile or making a line in the path amongst the leaves. I had a feeling I could get lost. The forest is’t really dense, so you could walk almost anywhere in certain areas, but that would lead me off the trail which I wanted to stay on. It was climbing and slipping in mud and bushwhacking. I reached the plateau at 1100 m where the trail was totally overgrown. I found my way through it for a while, but it disappeared and the thorns and ferns where thicker. I could see that there was fog on the other side and where I was going. It wasn’t far to go from what my phone gps said. But I had no tools for clearing a path and I was alone (not wanting to get lost in the fog) so I turned back the way I came. Glad I had put out some marks on the trail. If the trail on the plateau would have been cleared and the trail a bit better marked it could be a great trail run with some nice vertical gain. And some really nice views, although most of the trail ran in the forest.
Where the road turns into a path
Running coast and mountain: Caniçal to Porto Da Cruz. (Vereda do Larano) This was the day for some real trail running. Bus 113 to Caniçal. Most people get of just before a tunnel near Machico to take the trail north to Porto Da Cruz, but that is a little short so I went to Caniçal. There I ran back along the shore and then followed a mountain trail up some small peaks and eventually I came to the tunnel where most people start the trail called Vereda do Larano. Flowing trail running through picturesque villages on a Levada in perfect weather, this was the best running experience up til now. Arriving at the look out viewpoint Boca do Risco, after that the trail takes on a new shape. It’s still very flowy and runnable, but on some sections the trail in 1 meter wide and then a steep cliff. I walked those sections. When approaching Porto da Cruz evidence of trail running appears as there is a couple of marked and graded trails around Porto da Cruz. I was satisfied with my 21 km and ate a Bolo do caco, drank a Coral and a Coke. Then took the bus back to Funchal.
Vereda do Larano. Nice view (camera – bad exposure)
