Paradiset Motionsspår

Paradiset skogsstig
Skogsstig i Paradiset Hanveden

Väster om Handen och söder om Huddinge ligger denna pärla som passande nog heter Paradiset Naturreservat. Ett populärt sommarutflyktsmål för boende i söderort. Sörmlandsleden passerar genom området. Mitt favoritställe i Stockholm för terränglöpning / stiglöpning / trailrunning.

Vacker natur med många små sjöar med rastställen, eldstäder och vindskydd. Paradiset passar att åka till för en trevlig övernattning i vindskydd eller i tält.

Det går att åka kommunalt, men det innebär en promenad till området. Lättast åker man bil hit där det finns en stor parkering, sopmaja och dass. Högsäsong är det alltid mycket folk där. Men de flesta håller sig till nån av de närmsta sjöarna eller stugorna runt själva starten. Där finns även en vattenpump.

Spårkarta i Paradiset

Det finns tre markerade motionsspår: Sameslingan 5 km, Tornbergsslingan 6 km och Brinkslingan 8 km. Samt den orangemarkerade Sörmlandsleden som passerar området. Alla leder slingrar sig runt minst en sjö där man kan ta sig ett dopp eller pausa vid en rastplats. Alltså en perfekt utflykt för lite stiglöpning i vackra miljöer. Ta med lunch och spring alla leder i området, eller spring igenom området på Sörmlandsleden tex från Handen till Huddinge. Trailrunning när det är som bäst (i Stockholm)! På den högsta punkten 111 möh finns ett fint utsiktstorn.

Karta över motionsspår vid Paradiset naturreservat

Strava – Sameslingan 5 km – Gulmarkerad
En av de kortare lederna, men ändå hinner man passera en sjö.

Strava – Tornbergsslingan 6 km – Grön-Vit markerad

Strava – Brinkslingan 8 km – Grönmarkerad

Gömmaren Motionsspår

Gömmaren Motionsspår
Gömmaren Motionsspår

Söder om Segeltorp och Kungens Kurva ligger sjön Gömmaren med omgärdande skogsområde. Ett perfekt område för vandring, löpning, mountainbike etc. Välbesökt av lokala hundägare. Det finns fyra markerade spår: Röd 3 km, Gul 5 km, Grön 10 km och Svart-vit 15 km. Passande döpta efter fåglarna domherren, gulsparven, grönfinken och skatan.

Området är klassisk låglandsnatur; hällar, rötter, lera, stigar, grusväg och spång. Klart varierande natur helt enkelt. Passar perfekt för trailrunning / stiglöpning.

Lättast är att åka bil och parkera här. Kommunalt tar man lättast buss från Fruängen.

Karta över motionsspår vid Gömmaren naturreservat

Strava – Grönfinken 10 km
Inkluderar det gula spåret och är en del av det svart-vita spåret.

Strava – Skatan 15 km
Det längsta spåret i Gömmaren osomch inkluderar alla kortare rundor.

(Hopefully) My first trail ultra marathon

So I’ve sent in my registration for Sörmland Ultra Marathon. A 50 km trail running race that starts in Stockholm Björkhagen and finishes in Haninge (Rudan). The trail follow (mostly) a marked trail called Sörmlandleden. It’s been done in ~3:35 to ~8 hours.

I have both hiked and have been running along the trail before, actually even all the sections which the race follow. Although never 50 km in a day.

My previous experience of long distances is a a handful of 25-35 km day runs. And a two day run 2 x 40 km, where I really took my time. I had a backpack with food and sleeping bag etc. Recently I ran 37 km at 7:35 /km pace which felt fine.

I think the distance will be manageable if I take it easy. My biggest fear is some kind of injury, knee problems for example. I will have some personal rules for myself, for being able to finish and not to push to hard, creating new injury and pain. The idea is to keeping the pace at 8 min per km at slowest (average). Hiking now and then. And if I feel beginning pain in a knee (old injury) I will give it 30 min hiking or rest and if it’s not going away the race is over for me.

My personal “rules”
• 8 min/km slowest pace
• Knee problems = DNF
• Other pains, suffer through and hike a bit
• Eat and drink all the time (probably I won’t need the energy, but it works as a psychological rewards)

sormlandultra.se

Vandringsleder i Sverige

This information about a collection of trails in Sweden written in swedish

I Sverige har vi ett antal etablerade vandringsleder som täcker vårt avlånga land. OutForMore har färdats på en del av dem och detta är lite information och upplevelser vi samlat på oss.

Sörmlandsleden

Allmänt:
62 etapper plus ett antal förlängningar som knyter leden till enkla transportpunkter. Detta gör delar av leden tillgänglig för transporter med kollektivtrafik, vilket öppnar upp möjligheten för vandringar mellan två punker. Det finns även mängder av rundslingor. Utan att ha färdats på alla etapper är vårt omdöme om leden att den är välskött, väl utmärkt, lättvandrad och lätt att komma till via kollektivtrafik (SL+SJ). De flesta etapper har ordningställda vindskydd med eldstad och ofta badmöjligheter.

Länkar:
Karta över Sörmlandsleden
OutForMore information om Sörmlandsleden (engelska)
Sörmlandsledens officiella hemsida

Roslagsleden

Allmänt:
Roslagsleden sträcker sig från Danderyd till Grisslehamn, ca 19 mil lång. Vindskydd och ordningställda rastplatser finns, flest på den första halvan av leden. Mot slutet är det mer sparsamt med speciellt vindskydd. Leden har ingen ansvarig organisation som röjer eller liknande så status på leden varierar. Norr om Wira bruk finns en del partier där leden är övervuxen. Intrycket av leden är varierad, vissa delar är väldigt fina och ibland går nästan hela etapper längs trista grusvägar. Sista etappen upp till Grisslehamn är en av de finare.

Länkar:
Karta över Roslagsleden
OutForMore information om Roslagsleden (engelska)
Vandringstjejen – Mycket bra aktuell status
Norrtälje kommun – Inte så uppdaterad

Top Rope Solo Setup

Sometimes you just want to be alone, right? You also want to be climbing, which is typically done with a partner to belay you. There are techniques for climbing on your own with a rope to prevent you falling to the ground. Unlike Alex Honnold I think it’s nice to have a rope to save you. I would not advise a new climber to go rope solo, it takes some knowledge in rope technique and rope management. There are typically two ways to climb alone with a rope: Lead solo and top rope solo. Same as when climbing with a partner: lead climbing is a bigger challange and generates more dramatic falls. Start with a top rope!

Petzl Devices
There are as many variants of doing this as there is climbers out there (almost), the general principle is to have a system you can overview easy, back it up and understand what could generate issues. Petzl have a few guides on how to use their products as progress capture devices. Petzl General guidelines, Petzl setup 1 , Petzl Devices overview

My system is a variation of Petzl system. I use a Micro Traxion and a GriGri, that makes it fast and easy to transition to rapelling. Also it is devices that I previously owned.

Rapelling with my TR Solo setup. Traxion cam is open, backup knots on the white line.

Top Rope Solo: 2 ropes, 2 devices
My setup is focused on security and might be overkill. But it works good for me.
I use two ropes on a top rope anchor; one static 10mm line and one dynamic rope 9,5 mm. On the static rope I attach the Micro Traxion with a oval carabiner on the belay loop. The Traxion is held up by a shock cord around my neck (do not use slings or something that can hurt you in a fall). This makes a fall minimal, just a couple of centimeters. That is why I use static line for the Traxion, a potential fall length is minimal. If I would have used the Traxion on the dynamic rope there would be more movement of rope in the cam and I think that would wear the rope more. The cam consists of several metal teeth and I’ve seen videos of big falls on rope where the teeth shears the sheath of the rope. On the dynamic line I connect a GriGri2 (no modifications) with a DMM Belay Master 2 on a short sling girth hitched to my harness tie in points. I weigh down the rope with a half empty water bottle or similar, and when climbing the rope feed through the GriGri flawlessly. This would not work with an old scruffy rope with a worn sheath. So the dynamic rope is my backup to the Traxion, and they are totally independent on each other. At the top I can rapell down with the GriGri and lock the cam in open on the Micro Traxion. On the way up I do a few backup knots.

Top rope solo system weighted. Micro Traxion and GriGri

Gear I use
30 m dynamic rope 9,5 mm
30 m static rope 10,5 mm
Petzl GriGri with a DMM BelayMaster2
Petzl Micro Traxion with a DMM Oval Keylock girth hitched with a 30 cm nylon sling
Anchor building: 4-5 Locking carabiners, 2-3 Slings (120-180cm)
Rope protector! (or redirect the force from the climber on the anchor below sharp edges)

Nordic Ice Skating in Stockholm

At last, the season for ice skating on lakes around Stockholm is under way. It has been for a while actually, and I’ve done a couple of trips. First the small and shallow lakes freeze up, this is fine in the beginning of the season when you just want to get out. When time pass and you get tired of skating small lakes, that’s usually when Stockholms really big lake Mälaren freezes in some parts. You get the feeling of freedom when there are big areas of ice. And then, at last, the salt water of the Stockholm archipelago freezes and this is when you really can do the longest and most spectacular ice skating tours.

Skating here is a unique thing, micro climates and shifts in the weather and temperature gives us the possibility of almost always during winter have ice. Snow melts, new ice appear, old ice get good after a clear cold night. It’s like magic.

I’m not going to touch a lot on security, but I think you should really know what you are doing before you get out on the ice in the winter. Every year people die.

If you want to start off, go on a tour or take a course here are some links:
SSSK
Stockholms Guidebyrå
Friluftsfrämjandet
Ice Guide

Some inspiration from Nordic Ice Skating in Stockholm this season (2019)

Löpning på Sörmlandsleden 5:1 – 5:2 i mildvintern

This story is in Swedish, translation will be linked here in the future.

Att springa längre än 2 mil är en av mina favoritsysslor när man har lite tid över. Jag har sprungit Sörmlandsleden ett antal olika sektioner: tex Sörmlandsleden Handen till Ösmo och Handen till Huddinge. Båda ca 4 mil och trevlig löpturer som passerar genom naturreservatet Paradiset som är en av mina favoritställen för skogslöpning / trailrunning. Där kan man hitta ett antal rundor från 4 – 9 km som alla utgår från parkeringen och är välmarkerade.

Löpning på Sörmlandsleden en lagom kall vinterdag.

Men denna tur började i närheten av Nynäshamn vid pendeltågstation Nynäsgård och går norrut så långt man orkar. För mig räckte det att springa till Hemfosa, men man kan göra turen kortare eller längre efter egen smak. Det är detta som gör Sörmlandsleden till den perfekta långa löprundan, speciellt om man uppskattar stiglöpning / trailrunning. Man klarar sig utan karta då lederna är väl markerade (även från kommunal trafik).

Sörmlandsleden trainrunning löpning.
Sörmlandsleden löpning vid sektion 5:2 / 5:3

Denna dag var kylig och stigarna var i vissa områden riktigt isiga och eller snöiga. Jag sprang i vanliga trailskor, utan vinterdubbar. Men med Sealskinz-strumpor, vilket funkat bra för mig. Vanliga strumpor som blir blöta drar lite för mycket värme från fötterna. Med Sealskinz eller Neoprene blir fötterna blöta, men isoleringen gör att man inte behöver frysa. Jag har inte testat “vattentäta” löpskor, men har erfarenhet av vandringsskor och jag tror samma sanningar gäller löpskor. Mina slutsatser är att skorna och fötterna blir blöta oavsett material. Därför är det effektivare att se till att man kan behålla värmen med blöta fötter. Dessutom torkar vattentäta produkter lite långsammare. Just denna dag hade riktiga metalldubbar på skorna kommit väl tillpass, isfläckarna doldes lömskt av ett tunt lager snö på vissa ställen. Där det bara är snö greppar vanliga skor utmärkt.

Sektionerna 5:1 och 5:2 på Sörmlandsleden är inte de vackraste jag sett, men i min jakt på att se alla så var jag ändå tvungen att springa då de är så lättillgängliga. I Hemfosa finns ingen kiosk eller liknande vid pendelstationen. Ösmo har en affär om man rör sig en bit från leden.

Madeira Hiking and Running

For us nordic citizen, Madeira is the perfect destination for outdoor activities during our winter season. Although the island has a pretty constant weather so you can visit anytime. I went there in late October to spend some time hiking and trail running. I did this solo, and without renting a car or taking taxis, all transportation with public buses. Which is a little bit of a project since Madeira is divided in different sections where different companies run the bus service. This is not a big problem but takes som planning to work out. My overall verdict to Madeira as a running and hiking destination is; superb. It’s affordable, great weather, nice people and awesome nature.

I did a couple of hikes and two days of running. I didn’t do really long runs or hikes, but that could easily be arranged if that is your goal.

Maps
I like paper maps, and always bring one together with a compass. I used the Madeira Tour&Trail map, in normal paper. Go for the super durable. Although most of the time I had my phone with Galileo Offline maps, where the free vector maps where great. Also OpenStreetMaps show a lot of trails and dirt roads that even Google doesn’t show. I gathered a lot of trails and put it in a Google map to get an overview of suggested trails from books etc.

Eastern Maderia Run: Vereda da Ponta de São Lourenço (PR8)
Take bus 113 from Funchal to Baia d’Abra, the trail starts right at the parking. It was one of the more crowded places, but the stunning views make it worth it. For a runner I would say it’s a bit short (~8km return), not a lot of vertical gain so you can do this pretty fast. You could continue past the parking to Canical or even Machico, or connect with my last run Caniçal – Porto da Cruz.

Vereda da Ponta de São Lourenço. Eastern Madeira

Classic Picturesque Mountains of Madeira: Pico Arieero – Pico Ruivo – Encumeada (PR1, PR1.3)
This is the classic peaks, Pico Ruivo and Pico Arieero, both easily accessed with car or taxi. Not as easy with bus. I wanted to do both of these mountains as an A – B tour with my full backpack so I could move from Funchal to São Vicente. I took the bus to Poiso and started walking towards the radar dome of Pico Arieero. With some luck I hitchhiked with a really nice swedish couple. I did these trails with all my luggage so no running. Both these trails consists of a lot of steps, up and down and a few tunnels. So the running is not flowy, and the steps can be slippery. Still doable of course. This is just something you have to to if you go to Madeira. You can get to it by car and go back and forth, or go even further than I did. I carried almost 10kg and tracked 18 km on my gps. From Encumeada I waited for the bus to São Vicente. Look at the timetable so you can adapt your trip and won’t miss the bus with 20 min and have to wait hours like I did (there is of course a snack bar so waiting doesn’t have to be suffering). There is a snack bar at the start in Pico Arieero and at Pico Ruivo the hut was closed although there was a toilet with tap water. The streams in the mountains are probably drinkable (I had a Sawyer filter as backup) but I didn’t have to try that. I carried ~2 liters of water.

PR1.3 Trail between Pico Ruivo and Encumeada
PR1.3 Trail between Pico Ruivo and Encumeada

I had good weather and the views are amazing, some part of the trail is really narrow with steep cliffs down both sides. The trail runs along the mountain sides and up and turns back and forth. This is a must do! Next time I would do it with a daypack and run where I could and try to get further for example Poiso – São Vicente which would include some gravel road and concrete roads.

Misty Mountain Run: Levada Fajã do Rodrigues (PR16)
I stayed at a small Hostel in São Vicente and with phone in hand I ran along roads and trails to the start of Levada Rodrigues. They way there was fun and part of the experience, no signs. The Levada was beautiful, the rain and fog enhanced the feeling of jungle. This Levada ends in a small waterfall where you have to turn back, through the longest levada-tunnel I tried. Bring a head torch.

Beach to Bushwack: Unnamed mountain.
São Vicente is located in a valley between two steep mountains in a very picturesque environment. There’s no officially marked trail starting in the town, but I spent some time looking at a map of the area and found a trail from the town to the east leading up the mountain and over it! Perfect! I started in town and hiked along the coast east until I found the road that went up the mountain, the road turned to a gravel road which turns to a trail and the trail turns into a path through the forest. People have been here before, but not for some time. I had to spend some time looking around and going back and forth to find my way. I actually marked where I went with sticks in a pile or making a line in the path amongst the leaves. I had a feeling I could get lost. The forest is’t really dense, so you could walk almost anywhere in certain areas, but that would lead me off the trail which I wanted to stay on. It was climbing and slipping in mud and bushwhacking. I reached the plateau at 1100 m where the trail was totally overgrown. I found my way through it for a while, but it disappeared and the thorns and ferns where thicker. I could see that there was fog on the other side and where I was going. It wasn’t far to go from what my phone gps said. But I had no tools for clearing a path and I was alone (not wanting to get lost in the fog) so I turned back the way I came. Glad I had put out some marks on the trail. If the trail on the plateau would have been cleared and the trail a bit better marked it could be a great trail run with some nice vertical gain. And some really nice views, although most of the trail ran in the forest.

Where the road turns into a path

Running coast and mountain: Caniçal to Porto Da Cruz. (Vereda do Larano)
This was the day for some real trail running. Bus 113 to Caniçal. Most people get of just before a tunnel near Machico to take the trail north to Porto Da Cruz, but that is a little short so I went to Caniçal. There I ran back along the shore and then followed a mountain trail up some small peaks and eventually I came to the tunnel where most people start the trail called Vereda do Larano. Flowing trail running through picturesque villages on a Levada in perfect weather, this was the best running experience up til now. Arriving at the look out viewpoint Boca do Risco, after that the trail takes on a new shape. It’s still very flowy and runnable, but on some sections the trail in 1 meter wide and then a steep cliff. I walked those sections. When approaching Porto da Cruz evidence of trail running appears as there is a couple of marked and graded trails around Porto da Cruz. I was satisfied with my 21 km and ate a Bolo do caco, drank a Coral and a Coke. Then took the bus back to Funchal.

Vereda do Larano
Vereda do Larano. Nice view (camera – bad exposure)

Trail running: Caniçal to Porto Da Cruz. 21 km

I started in Funchal, taking bus 113 to Caniçal. There I ran back along the shore and then followed a mountain trail up some small peaks and eventually I came to the tunnel where most people start the trail called Vereda do Larano. Flowing trail running through picturesque villages on a Levada in perfect weather. Arriving at the look out viewpoint Boca do Risco, after that the trail takes on a new shape. It’s still very flowy and runnable, but on some sections the trail in 1 meter wide and then a steep cliff. I walked those sections. When approaching Porto da Cruz evidence of trail running appears as there is a couple of marked and graded trails around Porto da Cruz. I took the bus back to Funchal.

If you want to do a longer run, continue from Porto da Cruz to Ribeiro Frio adding ~16km and from there take a bus.

Glaciärkurs i Tarfala

This story is in Swedish, translation will be linked here in the future.

Tarfala glacier lake
Tarfalasjön och fjällen

Fjällets nyckfulla väder visade sig från sin goda sida och solen sken över Tarfaladalen och luften var krispig men inte för kall. Med skinande isyxor och orepade stegjärn i ryggsäckarna träffades gruppen i Tarfalastugan med härlig utsikt över sjön och fjällen runt omkring. Vi var nio glada klättrare ville lära sig att svinga en isyxa, sparka ett stegjärn och hissa upp kompisar från glaciärsprickor. De två instruktörerna Calle och Martin gick igenom upplägget och alla berättade lite om sig själv.

Kursen startades med stegjärnsteknik och yxteknik i en isgryta på Tarfalaglaciären. För egen del med helt oanvänd isyxa och stegjärn, var det spännande att äntligen hugga in i isen och snön och att lita på att metallen sitter där den ska i isen. Vi testade franska tekniker, tyska tekniker och säkert nån brittisk teknik för säker och effektiv framfart på is och snö. När vi lärt oss lita på horisontellt insparkade stegjärn och yxan i dolkfattning gav vi oss på brantare och brantare terräng. Dagen avslutades med att kliva runt på moränskravlet med stegjärnen, vilket lät värre än naglar på en griffeltavla. Detta var helt nödvändigt enligt Calle och Martin för att få den perfekta slipningen och rundningen av stegjärnens spetsar. Därmed var första dagen avslutad, stegjärnen äntligen repiga och isyxan svingad för första gången.

Följande två dagar använde vi våra kunskaper i stegjärnsteknik och yxteknik, adderade rephantering i replag och lärde oss hur man förflyttar sig över glaciär. Både framsmält och översnöad. Vi gjorde en utflykt varje dag, Norra Klippberget och Södra Klippberget. Några timmar glaciärvandring och sedan en kort scrambling/klättring med löpande säkringar i replag upp via kammen till topparna. Där tog vi såklart en välförtjänt fika med vidunderlig utsikt åt alla håll. Vi pratade om alpinistens mantra “i sakta mak” utan pulshöjningar men med tanke på effektiv framfart och effektiv utrustning, inte för mycket men inte för lite.

Att gå över en glaciär som man vet är 200 meter djup på vissa ställen blir riktigt spännande när isen framför en öppnas upp till en lång spricka som man inte ser botten av. Första gången jag tog ett steg ut på en isbrygga över en spricka måste jag säga att jag höll extra hårt i isyxan. Såklart hade den inte hjälpt mig mycket om jag ramlade, men det kändes ändå rätt. Från toppen av Södra och Norra Klippberget såg man glaciärerna från ovan vilket gav en tydlig bild över hur sprickorna breder ut sig över glaciären. En mäktig syn. Speciellt när jag tänkte på att vi precis navigerat genom ett parti som såg ut som ogenomtränglig labyrint uppifrån.

Glaciär med spricka. Crevasse
Glaciärspricka 

Fjärde dagen letade vi upp en snöbacke där vi testade alla typer av självräddning/self-arrest med isyxa. Huvud först på rygg, huvud först på mage etc. En viktig detalj var att hålla fötterna borta från snön när man kanade neråt branten i ökande fart. Vi förstod alla hur ont det skulle gjort att fastna med stegjärnen i snön eller isen när man är på väg i full fart ner för backen utan full kontroll. Dagen avslutades med att vi byggde lite hissanordningar för att dra upp kompisen från en isspricka. Bra förberedelse för morgondagen då eldprovet var att göra detta “på riktigt”. Såklart med backup och support från Martin och Calle.

Så var det dags för sista kursdagen och det alla sett fram emot (vissa mer än andra). Att ta ett kliv rakt ner i en glaciärspricka och låta de två andra i replaget först stoppa fallet. För att sedan bygga ett ankare plus backupankare så att replaget sakta men säkert dra dig upp ur sprickan. Replagen fick lite olika förutsättningar, en del fick is och klarade sig med isskruvar, andra fick gräva T-ankare i snön och då tog räddningen längre tid. Själva fallet var odramatiskt och dynamiskt mjukt. Repet skär först genom snölagret på kanten och replaget glider lite på snön eller isen. Därefter började det svettiga. Beroende på var man är inknuten i replaget avgör vad man gör i en räddningssituation. Personen längst ifrån den fallne försöker hålla så stor del av vikten som möjligt i repet genom att använda isyxan och framförallt fötterna nedgrävda i snön/isen. Personen närmast den som fallit bygger nu ett ankare i snön eller isen och med hjälp av en prusik överför vikten till ankaret. Nu kan personen längst bort närma sig ankaret där hen bygger en backup till det första ankaret. När båda ankare är jämviktade börjar hissningen. Allt var mycket mer komplicerat när repet verkligen var belastat. Att göra detta på ett replag med två personer kändes inte som en önskvärd situation. Men under kontrollerade förhållande och med ett övervakande öga gick allt utmärkt för alla tre replag. Hissen byggdes med låskarbiner och prusikar, det finns såklart varianter på hur man kan göra i olika situationer. Kanske hade det gått snabbare att komma ur sprickan om man själv prusikklättrade upp. Allt detta kan och bör man träna på en hel del för att sätta tekniken och utveckla för effektivare räddning. Utöver praktiska moment och turer gick vi igenom turplanering, navigering, gradering och annat tänkvärt när man ska ge sig ut på snö och is.

Kursens mål är att deltagare skall kunna ge sig ut på glaciärer på egen hand med andra som har samma kunskap. Men som med alla erfarenhet – de tar tid att samla – så utvecklas i sakta mak; börja enkelt med ett replag med tre personer. Efter kursen känner jag mig trygg med att ge mig ut med två till glaciärvandrare med rätt utrustning på enklare expeditioner. Jag själv ser fram emot att se många glaciärer och olika förhållanden i Sverige och utomlands. För denna gång packade vi ihop våra tunga väskor och skickade iväg dem med helikopter till Nikkaloukta. Gruppen tog farväl och gav sig av på olika vägar hemåt.

Tydligt mönster av glaciärsprickor från Norra Klippberget

Faktaruta
Längd: 5 heldagar kurs i Tarfala
Boende: Tarfalastugan eller i tält
Utrustning: sele, isyxa, stegjärn, låskarbiner, prusiksnören, hjälm
Förkunskap: grundkurs klippklättring eller motsvarande


Nygrens led till Kebnekaise Nordtopp

This story is in Swedish, translation will be linked here in the future.

Tarfalastugan till Kebnekaise fjällstation via Storglaciären, Nygrens led, Nordtoppen, Sydtoppen och Östra leden.

Som nystöpta glaciärvandrare gav vi oss ut på vår första glaciärtur under eget ansvar. Vi skissade upp en plan kvällen innan och gav oss av strax efter sex på morgonen från Tarfalastugan. Via forskningsstationen och deras bro tog vi oss in på den framsmälta Storglaciären. Sakta men säkert i den snälla lutningen jobbade vi oss uppåt tills vi bestämde oss för att knyta oss in och ta på stegjärn. När vi kom över krönet av Storglaciären då började molnen samlas bakom och under oss, solen höll oss varma och glada. Vi följer alpinistens mantra “i sakta mak” utan pulshöjningar. Sista biten upp mot Nygrens led blev brantare och vi satte ett par isskruvar på vägen upp.

Storglaciären Tarfala Kebnekaise with clouds below
Storglaciären Tarfala Kebnekaise med molnen under oss.

Klockan tio stod vi under stenblocket som markerar starten på Nygrens led, där tog vi en fika och laddade upp för klättringen. Vi visste inte vad som väntade oss i form av säkringar eller svårigheter. Det vi visste var “håll er på kammen och vik av höger mot slutet”. Vi höll oss till tipset och det ledde oss till toppen. Första delen gjorde vi med löpande säkringar, i de flesta fall i parallella sprickor mellan klippblock eller bergsprickor. När vi bytte till vanlig klättring och säkring tappade vi rejält med hastighet. I efterhand kunde vi nog gått med löpande säkringar mycket längre för att spara tid och effektivisera.

Kebnekaise Nygrens led group photo before tying in
Kebnekaise Nygrens led. Replaget.

Klättringen är egentligen enkel, men stenskravel, lösa block och snötäckta delar gjorde klättringen lite extra spännande. Vi var tre i replaget och försteman klättrade med ledsäkring och andre- och tredjeman var inknytna sedan tidigare glaciärvandring och klättrade med toppsäkring. Njutningen var total när vi såg snökammen ovan, solen gassade och vi kravlade upp i snön och stod sedan 30 meter till vänster om Nordtoppen. På Nordtoppen åt vi lunch med perfekt utsikt över fjällen och Sydtoppen från den folktomma sidan med den på håll vassa kammen mellan topparna. Kamvandringen mellan nord och syd såg smal ut på håll, men den var mindre dramatisk än vad det så ut. Vi gick såklart i replag och med yxan redo. Väl på den upptrampade sidan av Sydtoppen knöt vi ur oss och siktade på östra ledens Via Ferrata nedstigning. Från Sydtoppen ner till Björlings Glaciär gick fort, sen började vandringsleden nedåt mot fjällstationen då kändes kängorna hårda och tunga.

Kebnekaise Nordtoppen view over Sydtoppen and the ridge between
Kebnekaise Nordtoppen utsikt mot Sydtoppen

Vi tog hela fjorton timmar på oss, vi gick lugnt och pausade då och då. På Nygrens led spenderade vi en hel del tid, vilket kan förkortas rejält om man går med löpande säkring så länge man kan. Nygrens led har säkert gjorts helt utan säkringar också, men vi satsade på säkerhet istället för snabbhet. Jag tror att elva timmar kan vara en rimlig tid att sikta på.

Kamvandring mellan Nordtoppen och Sydtoppen

Personlig utrustning:
Stegjärn
Isyxa
Låskarbiner (ca 5 st)
Karbiner
Slingor (2 st minimum 120cm)
Repbroms
Gemensam utrsutning:
60 meter enkelrep
2 st 0,5 camalot
2 st 0,75 camalot
2 st 1 camalot
1 st 2 camalot
Några kilar (kunde vi klarat oss utan)
Slingor (en del stenformationer kan man använda som mellansäkring eller ankare)
5 st alpine quickdraws
3 st quickdraws

I utrustningsväg hade vi det vi behövde för ledklättring, om man gått löpande kunde man nog klarat sig med färre kamsäkringar. Kilarna använde vi sparsamt, de flesta placeringar var helt paralella sprickor. Tricams eller hexor kunde fyllt en funktion. 60 meter rep var oftast för mycket, men i räddningssituation hade det varit bra att ha. Om man vill spara in eller om man är ett mindre replag kan man klara sig med kortare rep.

Upplevelsen var total, vädret var perfekt, sol och perfekt sikt runt hela fjällkedjan. Jag kommer definitivt åka tillbaka och ta sikte på någon av de andra topparna i området runt Tarfala och Kebnekaise.

Inov-8 All Terrain 35 Backpack review

All terrain 35 Inov-8 sells this as a fast packing backpack. And that is how I used it for the first test. A four day hike/jog/run in the Swedish hills in Jämtland. I had a load of almost 11 kg and that was a bit too much for actual running in my opinion. With a few kg less in weight I think running would have worked fine. I have now used it during a week alpine climbing and glacier travel in the north of Sweden aswell. The size is really good, it fits what you need for a day. Both summer and winter. The pack is not the sturdiest and I think it wouldn’t survive heavy (ab)use for long time.

The backpack is a little different from other packs, it is not a vest-style system or a normal backpack. The shoulder straps connect to a strap above the waistbelt and can be moved along the strap. This works well, but the position changes when you loose the pack from your back. Each shoulder strap has a small pouch for snacks, gels or a small water bottle. It has a rolltop closing and the back has a zippered opening for access to the bottom of the pack. That ‘lid’ has a flat compartment for keys, money, paper etc.

Inov-8 All Terrain 35 backpack, back lid

Along the sides of the pack on both sides are zippered compartments that don’t give access the the main pack but a side pocket. The side pocket get very cramped if the main bag is stuffed full. There is a slit band that runs on the shoulder straps and on the backside. On the back a shock cord runs all over which is very convenient. One buckle on the bottom and one on top for connecting ice axe, trekking poles etc. On the slit band you can connect whatever string, carabiner or shock cord you want.

detail of Inov-8 All Terrain 35 backpack
Inov-8 All Terrain 35 backpack. Connection possibilites

On each bottom side there is a decent sized stretch pocket. I really like the pack. It is minimalistic but versatile, lightweight and big enough.

Likes

  • Perfect size and weight
  • Looks good
  • Affordable
  • The lid on the back gives nice access

Dislikes

  • The pouches on the shoulder straps are too small. Make them bigger and stretching.
  • Should straps are will move during the day, and when you take off the backpack. They also twist within the buckle when you load the backpack with more than a couple of kg.
  • I am missing the hole for a hydration bladder tube
  • I don’t see the use of the zippered pockets on the sides

Inov-8 All Terrain 35 backpack detail picture of buckle and strap
Inov-8 All Terrain 35 backpack. Problematic shoulder straps.

Inov-8 All Terrain 35 backpack. Loaded with a rope

Running Roslagsleden section 1-5

I had some days over for a short adventure and decided to do a trail running overnight trip on Roslagsleden.

The Swedish summer was hot and dry, but late august had a little dip in temperature and I set out for a overnight run/jog with a lightweight pack. I used a 24 litre Inov-8 running backpack. I packed a light down sleeping bag, a inflatable mat, a titan pot, alcohol stove, some clothes and a lot of food and snacks. I slept in a windbreak so I didn’t have to bring a tent or hammock which lightened my load a substantial bit.

The trail starts in Täby and ends in Grisslehamn and consists of eleven sections total 190 km. I jogged/ran the first five of them, a total of 80 km. The trail is a mix of gravel road and scenic forest trails, the gravel parts are not that nice but the trails make up for it. I think Roslagsleden actually is nicer in the last sections of the trail (just a guess since I haven’t been there). The trail has contact with shops, cafés and hostels along the way so it’s easy to resupply food. This is a google map of Roslagsleden to help you plan your trip, there you’ll find cafés and places to restock or sleep in a hostel.

I set out in the middle of the day with no special goal, I wanted to find a camp site near a lake but timing and distance didn’t add upp so I ended up staying in a windbreak just of trail on a small hill 40 km from the trail start. Not bad at all but I passed alot of nice campsites near lakes.

Next day I set out early to try to finish section five of the trail. It was a long day and i was a bit sore in my legs so I ended up power walking alot. But the trail rewarded with nice views.

Forest on the Roslagsleden trail

I managed to get to the end of section five in Wira Bruk and then I had to walk a while to get to the bus station.

Roslagsleden light pack

I really liked the trip, but some parts weren’t that picturesque as I hoped for. There is a ultra trail marathon called Jättelångt (=really far in swedish) that starts in Norrtälje and ends in Grisslehamn that is 68 km and I think that is the best section of the trail.

Roslagsleden section 1-5 on Strava. Day 1

Roslagsleden section 1-5 on Strava. Day 2

Inov-8 All Terrain 35 First Impression Review

This is a first impression review. I will get back with an update and more pictures after more extensive use.

All terrain 35 Inov-8 sells this as a fast packing backpack. And that is how I used it for the first test. A four day hike/jog/run in the Swedish hills in Jämtland. I had a load of almost 11 kg and that was a bit too much for actual running in my opinion. With a few kg less in weight I think running would have worked fine.

Inov-8 All terrain 35 backpack

The backpack is a little different from other packs, it is not a vest-style system or a normal backpack. The shoulder straps connect to a strap above the waistbelt and can be moved along the strap. This works well, but the position changes when you loose the pack from your back. Each shoulder strap has a small pouch for snacks, gels or a small water bottle. It has a rolltop closing and the back has a zippered opening for access to the bottom of the pack. That ‘lid’ has a flat compartment for keys, money, paper etc.

Along the sides of the pack on both sides are zippered compartments that don’t give access the the main pack but a side pocket. The side pocket get very cramped if the main bag is stuffed full. There is a slit band that runs on the shoulder straps and on the backside. On the back a shock cord runs all over which is very convenient. One buckle on the bottom and one on top for connecting ice axe, trekking poles etc. On the slit band you can connect whatever string, carabiner or shock cord you want. On each bottom side there is a decent sized stretch pocket I really like the pack. It is minimalistic but versatile, lightweight and big enough. I would have done some things different if I could change the layout. The weight according to my “rough” scale is 700g (will be updated when I can weigh it better).

Likes

  • Perfect size and weight
  • Looks good
  • Affordable

Dislikes

  • The pouches on the shoulder straps are too small. Make them bigger and stretching.
  • I am missing the hole for a drinking tube
  • I don’t see the use of the zippered pockets on the sides

Fornstigen Trail in Stockholm

When you pass the castle Drottningholm you’ll find a perfect trail very close to Stockholm. It is 18km long and suitable for mountainbike ride, trail run or hike. The trail is well marked with blue squares.

The trail is popular with sunday walkers, mountainbikers and runners. On a weekend you will not be alone. This is a perfect hiking trail in Stockholm, specially if you visit Drottningholm.